Värme i själen

Äntligen har jag lärt mig att elda i vår vedspis! Ja, den här vintern och all kyla har gjort att jag dag efter dag har blivit bättre och bättre. Ni som har vedspis vet att det ska vara lagom drag, lagom stor vedklabbe och rejält med tidningspapper! En del morgnar när jag varit först uppe och satt eld i spisen slås jag av tanken hur det var förr i tiden, då detta var den enda värmekälla man hade i huset. Just det momentet avundas jag inte! Vi har själva satt in vår vedspis. Den är nytillverkad men en kopia av en gammal Idun. Ovanför har min pappa, som är plåtslagare, gjort en kopparkåpa som täcker både vedspis och vanlig spis. En av många saker han har gjort för oss. Underbara pappa!

När jag tittar på den här bilden blir jag varm i själen. Flera av sakerna du ser kopplas på något sätt till våra underbara föräldrar! Kopparkåpan har jag redan nämnt. Den vackra bringaren har jag fått av min mamma, som har en ganska stor samling. Handduken med mitt monogram fick jag av svärfar i julklapp. Han hade hittat flera stycken i gömmorna. Tydligen har någon av hans gamla släktingar haft samma initialer som jag! Praktiskt att kunna återanvända.Jag som först trodde att han hade broderat handdukar om kvällarna. Hi hi, nej han är mer vedhuggartypen. Jodå, veden har han huggit till oss. Jag skulle kunna skriva om våra föräldrar länge. Idag får det räcka med att säga att vi är väldigt tacksamma för allt de gör! Jag hoppas att de vet det.

Ta hand om era nära och kära!
Kram